GOESWITHOUTSAYING

10/5-13

Halv fem på morgonen vaknar vi av bussen som anländer till Pader. Har spenderat fem dagar på besök hos IAS (International Aid Services) och hängt med ut i olika byar som genom organisationen ska få tillgång till en brunn. Här uppe i norr är landet extremt fattigt. Familjer bor i små byar bestående av hyddor mil ifrån närmsta ”stad” och trots att det har gått en tid sedan LRA:s härjningar finns här fortfarande oroligheter mellan olika klaner.Sammanfattat är det svårt att inse att vi lever på samma planet.

Eftersom tidtabeller är ett icke existerande fenomen här använder bussen sig av en öronbedövande tuta för att meddela sin ankomst. Upp ur sängen, dra på sig kläder och slänga ihop våra saker i ryggsäckarna. Ute är det kolsvart, killen som säljer bussbiljetter har ett stearinljus på ett slitet träbord för att kunna se. Inne i bussen flyger insekter runt de tända lamporna och landar emellanåt i ens hår, knä eller urringning. Försök förstå vår situation. Vi har inte ätit frukost, vet att vi har minst nio timmar framför oss i detta fordon och busstutan fortsätter enträget att deklarera sin närvaro. När bussen äntligen har fyllts på med lite människor och kör iväg släcks lamporna och vi känner en oerhörd lättnad över att äntligen kunna få lite sömn.

Då sätter busschauffören på stereon. Högsta volym.  ”I LOOVE YOU AAFRICA. EVERYTHING YOU NEED IS HERE IN AFRICAAAA”. Ah ironin i detta. Vem kan klandra oss för att bryta ihop? Resten av bussen kunde dock inte fatta vad som var så himla roligt.

20130325.

Rättsväsendet här I Uganda är minst sagt lite annorlunda än hemma I Sverige. Polisyrket är dåligt betalt och därmed är korruption snarare regel än undantag.

Så kallad mob justice är inte ovanligt och blir någon t.ex. ertappad med att stjäla på marknaden i Kampala slits dennes kläder av och får således ta skammen och springa naken hem. Följden av att stjäla en boda-boda däremot kan vara att bli stenad till döds. Polisen kan möjligtvis komma senare och plocka upp kroppen. End of story.  

En annan markant skillnad är att här i Uganda använder poliskåren och militären sig av riktig ammunition när de utför sina övningar eller utbildningar. Vilket kanske inte låter som en big deal först, men om man då tänker sig att man kanske trycker in ett tjugotal personer i en byggnad och slänger in en handgranat… Hinner man inte ut på utsatt tid eller blir skjuten under en övning så är man ändå uppenbarligen inget polismaterial.

”Tycker att man då hellre kan avskeda dessa personer istället för att döda sina kollegor.” Citat från vår fellow trainee Johan som är placerad i Masaka tillsammans med sin fru Linnea och själv polis.

The right system here in Uganda is a bit different from Sweden, to say the least. Being a police means that you have a ridiculously low salary and therefore corruption is more a rule than an exception.

So called mob justice is pretty common. For example, if a person is caught stealing at the market in Kampala his/her clothes will be ripped off and he/she have to deal with the shame of running naked back home. The theft of a boda-boda on the other hand is punished by being stoned to death. The police may come a bit later to pick up the body but that’s the end of the story.

Another difference is that here in Uganda police force and military are using proper ammunition during practices or educational rehearses. That might not sound so bad at first, but then think that if you smash a bunch of candidates together into a building and throw in a hand grenade… If you don’t make it out of there when time is up or get shot during a practice you were obviously no police material anyway.

“I would suggest that you fire those people rather than killing off your colleagues.”

Quote from Johan, police office and our fellow trainee placed in Masaka.

20130326.

Fick frågan om huruvida jag visste hur man cyklade häromdagen. En självklarhet kan tyckas och helt sanningsenligt svarade jag därför ja. Något som jag inte kunde förutse var anklagelserna som följde efter detta påstående. Eleverna var helt eniga om att ”No! Teacher! You are lying! You don’t know!” och eftersom jag envist stod fast vid mitt ord kunde det hela bara sluta på ett sätt. Två killar sprang iväg och hämtade en äldre elevs skrangliga cykel och därmed var det upp till bevis. Bromsarna var icke-existerande och bara en pedal hade fotstöd, men jag klättrade upp på den vippande cykelsadeln och trampade iväg över skolgårdens alla kullar och ojämnheter. Uppståndelsen! Applåderna! En mzungo som cyklar! En kvinnlig mzungo dessutom! Vilken sensation! De ovationerna jag fick för mitt varv runt flaggstängerna och tillbaka kommer jag nog aldrig få igen.

The other day when hanging out with the children I was asked whether I knew how to ride a bike or not. Truthfully I said yes, of course I know. I could never in my life have predicted the storm of accusations that came after such a statement. Everyone was in total agreement that “No! Teacher! You are lying! You don’t know!” and since I was stubborn and stood by my word there was only one way this story could end. Two of the boys ran away to get a bike from one of the older students and then it was time for me to prove myself. The brakes were non-existing and only one of the pedals had a proper place for the foot, but I climbed up on the rickety saddle and rode away over the school area. The excitement! The applauds! A mzungo is riding on the bike! A FEMALE mzungo for crying out loud! What a sensation! Standing ovations like this I’m sure I’ll never receive in my life again.

Vem behöver Animal Planet eller Discovery Channel när man lever mitt i det? Igår såg jag en ödla äta upp en gräshoppa i vårt kök, imorse kunde vi studera en fladdermus på nära håll då en bestämt sig för att sova i Sofias fönster. För att inte tala om förra veckan då man slog ihjäl en orm när vi hade haft fika utanför skolköket med lärarna en kväll.

”Är den giftig?”

 ”Ja. Alla ormar här är giftiga.”

 Wonderful.

Sen har man utvecklat en så stor resistens mot allt vad insekter och kryp heter så det är numera på den nivån att är kackerlackan inte längre än ens finger, då är det inget att bry sig om. Och vi plockar inte bort småflugorna ur vattenglasen på kvällarna längre, istället har vi utvecklat en teknik för att dricka utan att de slinker med.

Who needs Animal Planet or Discovery Channel when you’re right in the middle of it? Yesterday I saw a lizard eat a grasshopper in our kitchen, and this morning we could watch a bat from a close distance since one decided to spend the day in Sofia’s window. Not to forget last week when the kitchen staff killed a snake when we were having fika with the teachers one evening outside of the school kitchen.

“Is it poisonous?”

“Yes. All snakes here are.”

Wonderful.

Also we have developed this huge resistance against insects, spiders and all that’s in between. If a cockroach isn’t bigger than your finger, then it’s no big deal. That’s how far it’s gone. We don’t even pick out the small flies from our water bottles anymore; we’ve just developed a special technique that makes us able to drink without swallowing them.

28/2-13

Du vet att du varit i Afrika ett tag när du blir exalterad av tanken på en dusch med schampo. Inte ens en dusch förresten, skjulet med en vattenhink will do it.

You know that feeling of being a bit too excited over a shower that includes schampo, not even a proper shower by the way, the shack with a bucket of water will do the trick. That’s when you’ve been in Africa for a while.

1/3-13

En av de manliga lärarna sitter bredvid mig och ser på musikvideos med Justin Bieber på sin laptop. Och det kvittar vilken slags restaurang eller vilken tid på dygnet det är, i Uganda spelas smörig musik a la ”Absolute Love Songs” at any time.

One of the male teachers is sitting next to me watching Justin Bieber music videos on his laptop. And it doesn’t matter what kind of restaurant you’re at or what time of the day it is, here in Uganda this wonderful mixture of songs which could be taken straight from some “Absolute Love Songs” record is played anywhere, at any time.

2/3-12

Fick kommentaren igår när jag visade bilder hemifrån att ”Rebecca is cute in Sweden”. Kan väl inte klandra dem egentligen med tanke på hur jag pretty much förkastat allt som har med utseende att göra sedan jag kom hit.

Showed some pictures from home last night and got the comment ”Rebecca is cute in Sweden”. And I can’t really blame them either since I’ve pretty much abandoned everything that has something to do with vanity since I came here. Oh well.

24/2-13

Spenderade helgen med poolhäng och bio i Kampala. Åkte från Bussi i fredags efter lunch, och numera har vi faktiskt fått namn, istället för enbart ”mzungo” ropades det även ”teacher Rebecca” och ”teacher Sofia” efter oss när vi åkte boda-boda till hamnen.

Månadens adrenalinkick fick jag i fredags morse, det var i slutet på gympan tillsammans med alla de yngre barnen när läraren plötsligt kom fram till mig:

Spent the weekend in Kampala relaxing by a pool and going to the cinema. We left Bussi this Friday at lunch time, and now we actually have names, instead of the word “mzungo” and “mzungo” only, there was also some “teacher Rebecca” and “teacher Sofia” shouted after us during the boda-boda ride down to the shore.

The adrenalin rush of this month took place at Friday morning, it was during P.E. together with all the youngest kids at school when the teacher came up to me and said:

”Rebecca, now I want you to run and they will chase you”

“All of them!?”

“Yes!”

Haha alltså herregud hade en vrålande arme på nästan 60 ungar efter mig när jag rusade iväg over fältet. Och den lyckan när de fick tag på mig, hängde fast i mina armar för glatta livet och ingen ville släppa. Tanken att de skulle jaga någon annan efteråt var som bortblåst.

Oh. My. God. Haha I had an army of 60 screaming kids after me when I ran across the field as if my life was at stake. And their happiness when they caught me, clinging onto my arms and no one wanting to let go. The fact that they were going to chase someone else after me was long ago forgotten.

En flicka i den minsta klassen grät av rädsla första gången hon såg oss, annars går man runt med en hand kring varje finger och höjs till skyarna av barnen här.

Har t.ex. föreläst om “Health and Hygiene” i alla klasserna, och varje gång vi demonstrerat hur man ska snyta sig eller hosta i armvecket istället för händerna så har alla skrattat, tittat på varandra, tittat på oss. Frågade en av lärarna om varför (fruktade ju att vi bröt mot någon social regel eller något liknande), förklaringen:

One girl in baby class cried the first time she saw as, probably never seen a white person before. Otherwise you are most likely to have one hand around each finger and the kids here raise you to the skies.

For example, we’ve been teaching all the classes about “Health and Hygiene”, and every time we’ve been demonstrating that instead of using the hands when coughing or sneezing, one should use the inside of the elbow, everyone has been laughing while  looking at each other and then looking at us. I asked one of the teachers why that was (what if we disobeyed some social conduct or something like that), the explanation:

”They’re not expecting you to do that. They think it’s an African disease.”

Att mzungos inte hostar eller nyser alltså, i Sydamerika dog befolkningen av förkylningar när vita upptäckte kontinenten av den enkla anledningen att de aldrig haft den sjukdomen tidigare, slår vad om att det var vita som drog med det till Afrika as well.

So mzungos can’t catch a cold huh? In South America the population died from those when the whites discovered the continent just because they never had that illness before, bet the same thing happened in Africa as well.

”Do mzungos die?”

 Det är en annan fråga vi fått höra. Ah, de har verkligen för höga tankar om oss.

That’s another question we’ve been asked. They really have too high thoughts about us.