19/3-13. Spänning i vardagen/Living the life.
Vem behöver Animal Planet eller Discovery Channel när man lever mitt i det? Igår såg jag en ödla äta upp en gräshoppa i vårt kök, imorse kunde vi studera en fladdermus på nära håll då en bestämt sig för att sova i Sofias fönster. För att inte tala om förra veckan då man slog ihjäl en orm när vi hade haft fika utanför skolköket med lärarna en kväll.
”Är den giftig?”
”Ja. Alla ormar här är giftiga.”
Wonderful.
Sen har man utvecklat en så stor resistens mot allt vad insekter och kryp heter så det är numera på den nivån att är kackerlackan inte längre än ens finger, då är det inget att bry sig om. Och vi plockar inte bort småflugorna ur vattenglasen på kvällarna längre, istället har vi utvecklat en teknik för att dricka utan att de slinker med.
Who needs Animal Planet or Discovery Channel when you’re right in the middle of it? Yesterday I saw a lizard eat a grasshopper in our kitchen, and this morning we could watch a bat from a close distance since one decided to spend the day in Sofia’s window. Not to forget last week when the kitchen staff killed a snake when we were having fika with the teachers one evening outside of the school kitchen.
“Is it poisonous?”
“Yes. All snakes here are.”
Wonderful.
Also we have developed this huge resistance against insects, spiders and all that’s in between. If a cockroach isn’t bigger than your finger, then it’s no big deal. That’s how far it’s gone. We don’t even pick out the small flies from our water bottles anymore; we’ve just developed a special technique that makes us able to drink without swallowing them.
